Tovas Berättelser<33

Vissa är så känsliga att de gråter för allt. Vissa vänjer sig och tar allt som att det aldrig hände. Andra är helt enkelt så van att man inte bryr sig ett skit. Jag? Jag är en av de blyga som helt ointresserad, men när jag kommer hem sitter jag bara med en skål glass och en sked i ett mörkt mysigt rum och gråter till söms.

Jag drömmer om en flicka och en åtta månader-gravid mamma som sitter i soffan och tittar på family guy när det plingar på dörren. Dottern öppnar och hoppas på att det är pappa. Det är det inte. Mannen frågar om han får prata med mamma. Hon trodde väl att det är någon journalist igen. Det är det inte heller. Det är militärer från pappas jobb. Mamma pratade med dem en liten stund och sedan hörde jag hur hon brast ut i gråt och föll ner på knä. Hon bad till gud varje natt efter det att pappa skulle ha det bra och att de nog skulle ses snart. När barnet hade kommit var det bara jag, mamma och min nyfödda lillasyster kvar. Men inte så länge till. Jag visste inte. Jag fattade inte. Jag var ju bara nio. Hon sa bara att jag skulle ta Maria polisstationen ett kvarter bort och stanna där tills vi får komma tillbaka. När jag kom dit frågade de om jag behövde hjälp med något. Jag visste inte. Jag sa bara att mamma skickade hit mig. De frågade om hon sa något annat. Jag kommer bara ihåg att hon sa ”jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Glöm inte det. JAG ÄLSKAR DIG ANNA!”. Så jag sa det till poliserna. De frågar var jag bor och de tar en polisbil och åker snabbt hem till mig. Men det var redan för sent.

Alarmet ringde. Dags för ännu en idiotisk dag i skolan. Maria sover fortfarande. Hon är nog det gulligaste fyra-åringen jag någonsin sett. Jag älskar henne.

Jag kan inte andas. Jag snubblar till på en bränd planka och faller ner på marken. Jag kan inte resa mig. Jag är för svag. Lågorna bränner min hud. Röken forsar in i lungorna. Jag hostar och hostar. Ropar på hjälp. Hoppas att någon ska höra mig. Plankor faller från taket. Blockerar varje utgång. Jag är instängd. Ingen utväg. Inget hopp. Jag mot elden. Elden mot mig. Det börjar svartna. Jag känner långsamt hur jag brinner upp utifrån och in. Jag dör. Jag dör. Jag dör.

Någon är här. Sitter och puttar på mig. En kvinna med långt vackert ljust hår. Det var som att det lyste om henne. Hon var så vacker. Och hon log mot mig med sitt vackra leende. Hon sträcker ut en hand och jag tar tag i den. Snabbt känner jag mig stark. Jag får krafter att resa mig upp och ta mig ut på ett ögonblick. När jag ligger där i det lite våta, mjuka gräset tänker jag ”vem var den vackra kvinnan?”.

Jag ser mig om men kan inte se någon. Var är hon? Min hjälte. Var är hon? Brandmän och sjukvårdare bär in mig på en bår i en ambulans och jag faller in i en djup sömn och vaknar aldrig mer.

It’s dark. I can’t see anything. The last thing I remember was that I was going to a party. I took the fast way through the woods. I walked a while, and then I fell. I don’t know how. I don’t know why. I just fell. Then everything went black.

Suddenly, in my confusing thoughts, I saw something darker than the darkness I already looked at. Weird. Then I finally started to remember. After I fell, I felt so much pain in my legs, my back and in my head. I felt something wet under me. Could it be blood? Or was it just rainwater? Then all the pain just blowed away. What happened? Pain can’t just blow away in a second. Or can it?

I looked down at the darker than the dark and I saw something. No, not something. Someone. He or she had a blue sweater, purple tight jeans, yellow converses and black gloves with white stripes. But wait… that was exactly what I was wearing. Under the body, there was something red and wet. Blood? The blood came from the head. It looked a little like the legs were broken. Then the thought came to me like a swish. “Am I dead?”. I tried to find my phone to call my mom but I couldn’t find it. I screamed for help but no one seemed to hear me. Then I looked up. I saw a light. Bigger and bigger. I slowly started to lift from the ground and I actually felt happy.

Then the angel with lightly blue wings disappeared in the sky and everything went black again.